Världens bästa helg
I fredags styrdes det release-party!
- Min underbart fina sångfågel hanna och brorsan john framförde egnaskrivna låtar, och de var självklart underbart duktiga och berörde varenda liten själ i publiken.
Sedan styrdes det klassfest!
- Som blev både galen och väldigt kul! Jag är så tacksam för att jag ständigt är omgiven av dessa finfina människor!
I lördags bar det iväg till Klacka!
- Filla hade klacka-helg. Som vanligt bjuds det alltid på massa skoj och framför allt- mysiga stunder!
När lördagkvällen var kommen la jag och madde oss på hustaket (det som är platt, alltså) med filtar och täcken. Där låg vi, under den stjärnklara himlen, en lång stund och bara njöt av mörkret och kylan, närheten och tystnaden. Å så fick vi äntligen tid att bara prata och ta igen allt som vi under den senaste terminen missat. tack för det!
Vistelsen på Klacka bjöd även på långa skogspromenader, spelmys, massa te-drickande och gemeeenskap (som är SÅ viktigt hörrni!)
Idag har jag bara umgåtts med Edvin, ätit god söndagsmiddag och varit på vokens!
Tack för helgen.
Jag mår fantastiskt bra av er, vänner.
Kvällstankar.
Jag börjar alltid fundera, reflektera och analysera över allt som berör mitt liv och mig själv. Framför allt när det börjar gå mot natttimmen. Jag kan ligga i min säng och filosofera i all evighet. Det enda som kan få mig att sluta tänka är när ögonen automatiskt stängs och kroppen faller in i djup sömn. I och för sig.. hjärnan, den går ju fortfarande på högvarv. Aldrig får den vila, min lilla hjärna.
I samband med höstens ankomst, börjar även främmande känslor och tankar bekanta sig med mitt inre. Jag vet inte om jag uppskattar det eller ej. På något sätt tycker jag om att grubbla över livet och möta nya konstiga känslor och funderingar. Det är liksom jag i ett nötskal. Jag har alltid varit en liten grubblare. En sådan som aldrig kan släppa saker förens jag hunnit bearbeta och begrunda det som rör sig i huvudet. Men samtidigt skulle jag för en gång skull vilja uppleva en höst där allt flyter på, där ingenting kommer i mellan mig och mina planer... men jag har väl aldrig fått som jag vill, när det gäller den saken.
Många säger att erfarenheter gör en stark. Framför allt tunga och jobbiga erfarenheter. Jag vet inte om jag kan stärka detta, men jag tror, trots allt, att lite erfarenheter inte gör någon skada. Tunga och jobbiga erfarenheter, alltså. Sen kan man troligvtvis ha lite väl mycket tunga erfarenheter i ryggsäcken, som ofta präglar en som individ och människa. Jag må kanske ha lite väl mycket sådant i bakfickan för att det ska kännas helt okej, men samtidigt tror jag att man byggs upp av det. Vi lär ju känna oss själva väldigt bra, just tack vare erfarenheter. Man lär sig sina gränser, och får en uppfattning om hur man hanterar sig själv. En obehaglig känsla är dock när man inser att man inte alls känner sig själv så bra som man trodde- men det är väl en erfarenhet i sig det med, antar jag.
Imorgon blir en bra dag. Jag känner dock på mig att det samtidigt kommer bli en rätt konstig dag. Men har man klarat saker och ting en gång, så kan man alltid klara det en gång till.
En sak som ska bli väldigt kul är iallafall Hanna&Johns release- och "klassfesten" såklart. Ja. Morgondagen kan nog bli bra, trots allt.
Nu ska jag fortsätta begrunda, reflektera och analysera.
Puss
Mitt nya rum är snart klart förresten! Bara lite gardiner och sådant som fattas!
Äntligen.
Skogspromenad och pressbyrånbullar.
Det var vad min lördag bestod av. Och edvin såklart.
Vi tog en lång skogpromenad och jag passade på att ta med kameran. Äntligen!
Sedan köpte vi fika på pressbyrån och vi avslutade med att åka till musikhögskolan och öva lite- ambitiösa som vi är..!
Nu ska jag tända lite ljus och hälla upp mitt plugg-godis i en skål och sätta mig och skriva bokrecension.
Det är mörkt ute, men trots en tung och jobbig dag så mår jag bra. Riktigt bra faktiskt.
Ha en bra kväll!
Jag har glömt kameran !?
Frost.
Några minnen bara.
Måndagar i all ära.
Men snart, efter att jag stoppat lite mat i magen och bytt om, så är det dags att röra sig mot dansskolan och träna med linn! Det är välbehövligt och efterlängtat, så det får i alla fall kompenserar den tråkiga skoldagen.
Jag hade dock en väldigt härlig pianolektion, vilket var otroligt skönt. Det är viktigt med sådana små glimtar i vardagen, tror jag. De kan faktiskt lyfta upp en när allt annars känns tungt för stunden. Den där lektionen gav mig ett leende på läpparna, vilket resulterade i ett förbättrat humör resten av skoldagen. Thanks pat!
Jag har idag gjort en liten observation: det är höööst, och jag gillar det sååå!
Mina läppar har dock börjat spricka. Typiska symtom när graderna sjunker. Olive Lippbalm är min dagliga räddare!
En vanlig söndag.
Tvåminusgrader.
God mat, mysigt tvhäng, kaffe och supergod glass.
Ibland är det ändå väldigt tacksamt att umgås med familjen.
Nu ska jag och edvin klä oss väldigt varmt och ge oss ut på en nattpromenad. Det är två minusgrader ute- det blir garanterat mössa och vantar på!
Jag tänker överraska honom med lite choklad också. Fick ju faktiskt lite choklad över från igår.
I övrigt hoppas jag detta blir en mysig helg. Jag ska njuta av hösten, nya rummet och mitt fina liv. 
Min prins, faktiskt.
En mening.
Trots allt, så är det ändå ganska skönt att leva.
Jag har haft ett mening som cirkulerat bland mina tankar hela dagen. Det är egentligen en väldigt prosaisk och värdelös mening, som i sig inte borde ha någon särskild betydelse för mig. Men just den här dagen, just den här stunden, var det precis den enkla meningen jag behövde höra.
"Det gör ingenting..."
Tänk att ett sådan obetydelsefull fras kan verka så i en människa.
En kall torsdag och en svullen hals.
Idag, efter skolan, gick jag på stan en stund för att hitta en vinterjacka. Jag håller nämligen på att frysa ihjäl i min nuvarande jacka. Till min besvikelse hittade jag inte någonting. Ingenting känns särskilt rätt och det mesta är bara allmänt vardagligt och tråkigt.
Jag försöker planera en stockholmstripp med Edvin någon lördag framöver, och shoppa lite. Förhoppningarna är att både han och jag kan hitta lite nya höstkläder, och (hoppas hoppas) en vinterjacka för min del. Varm ska den vara. Och fin.
Förövrigt vill inte min hosta ge sig. Inatt låg jag och hostade konstant i en timma. Det resulterade i ett fåtal timmar med sömn, vilket i sig resulterar i en väldigt trött lisa. Inte särskilt kul.
Ikväll ska jag och edvin pysa iväg till musikhögskolan. Han behövde öva ikväll, och det behöver jag också, så det är lika bra att hänga på!
Imorgon: Projektarbete.
Sedan vankas det helg!
världens bästa madde och jag i Vemdalen!
nu: mat & musikhögkolan.
Höstdag.
Idag tog jag en skön höstpromenad efter skolan. Det är underbart att promenera såna här dagar. Vädret är så fint och höstigt, så friskt och kallt och samtidigt så värmer solen så! Jag älskar det verkligen!
Jag kände mig verkligen sådär genomglad som man kan göra ibland. Trots att det är mycket som stör och påverkar livet negativt, så går det alltid att ignonera detta för en stund, och istället bara njuta över att få finnas till. En sådan här septemberdag vill man ju inte göra annat. Än att finnas till alltså. I alla fall inte enligt mig, men det är för att jag älskar hösten så fantastiskt mycket!
Det är sagolikt.
Nu bjuder jag på två bröllopsbilder!
Förövrigt hade jag psykologiprov idag. Nu är det äntligen över!
Imorgon: 1700-talet i Sverige.
Wish me luck!
En kvällstanke bara.
Jag vill se världen med dina ögon.
Godnatt
Höstbröllop
kan nog vara de finaste av alla årstidernas bröllop.
Förra helgen var jag, och många av mina vänner, på Isac&Lindas bröllop nere i småland.
Dum som jag är glömde jag min kamera, vilket resulterar i att jag får snylta på andras bilder istället.
Bröllop 19 september
isac&linda
bill&bull
edvin&jotta
'
krille&jennie
edvin, jag, svägerska emma, bror emil
jag&jotta
linda på piano
edvin på bas
fler bilder dyker upp så småningom..
En lördag för sig.
Ikväll ska jag, till min glädje, ge mig ut på äventyr. Jag ska träffa mina goa vänner och ha lördagkvällsmys på norr. Kanske inte mycket äventyr för världen, men för mig som suttit inne de senaste fyra dagarna, räcker det gott och väl för att kunna kategoriseras som lördagsäventyr.
Har precis haft lite besök av Jennie. Hon ville kolla in nya lägenheten, och prata lite strunt med mamma. De kommer nämligen väldigt bra överrens, dom där två.
Köttfärssåsen väntar!
En kväll med tända ljus.
Jag kan så ofta känna en önskan och längtan efter att bo nära en skog. Föreställ dig hur det skulle vara att kunna tillbringa så mycket tid av sin vardag till att gå timlånga promenader i skogen, få möjlighet till att sortera och bearbeta alla de tankar som dykt upp under dagen.
Jag tycker nämligen det är så viktigt att ibland kunna stanna upp och andas, och låta verkligheten komma ikapp en. Det är så ofta man springer och rymmer ifrån den, men sanningen är att verkligeheten förr eller senare kommer ikapp en, hur man än bär sig åt. Varför inte bara acceptera den och möta den med stolthet, istället för att gömma sig från den...?
Nu blev det sådär förbjudet djupt igen. Det känns helt enkelt, som en slutsats av detta diskutterande med mig själv, att en skog skulle vara en god hjälp för mig och mina tankar att samarbeta lite mer. Det är allt för ofta vi blir konkurrenter och tävlar mot varandra, istället för med varandra.
Snälla någon, ge mig en skog till granne.
