Paus från vardagen.

feber. halsont. förkyld. 
Det kan väl inte bli mer klassiskt.
Trots allt så tycker jag det är lite mysigt att vara sjuk. Jag får äntligen låta mig själv stanna upp för en stund, och andas lite grann. Jag får kolla på topmodel och äta piggelin (eftersom det är den enda medicinen som lindrar halsontet för stunden), och ligga i pyamas hela dagen. Bara blotta tanken på att jag helt enkelt har full tillåtelse till att bara ha en allmänt oplanerad och ostrukturerad dag, får mig att genast må mycket bättre..
Jag undrar varför utvecklingen har kommit att bli sådan, helt plötsligt? Som liten hatade jag nämligen att vara sjuk. 
Det värsta som fanns var att behöva vara hemma och missa allt spännande som hände i skolan. 
Kanske är det så att jag helt enkelt behöver en paus från vardagen då och då, så att jag senare kan njuta av den till fullo igen. 
Det är ju, trots allt, inte bra att få för mycket av det goda.

Jag vill uppleva..

en blomstrande vardag.


Ett telefonsamtal.


Det ringde på telefonen. Det var Edvin som ringde från spanien. Tänk att en liten röst och så få (men väl valda) ord kan förgylla kvällen något så enormt. Nu kan jag somna med ett leende på läpparna.




Klumpen i magen kommer däremot inte försvinna förrens jag har honom bredvid mig, på riktigt, igen. 

Tack Ellen för kvällen, förresten!

Godnatt!

Dagens konstaterande.


Jag hade fel gällande det där att avskedet inte kommer bli särskilt tårfyllt. Jag hade verkligen fel. Jag hade dock rätt i att "det jobbiga kommer efteråt".. det har det nämligen också gjort. När klockan slog 08.45 bosatte sig en stor klump i magen på mig, och där har den fortsatt att vara hela dagen. Som tur är kommer Ellen hit ikväll, och jag hoppas att dagen slutar bättre än den började.





Jag brukar kalla det..

... att följa strömmen.

Imorgon åker Edvin, min bästaste Edvin till Spanien i tio dagar. Klart det är tråkigt att vara utan honom, men tio dagar är väl ändå helt okej.
Dock mår jag bara illa av tanken att han faktiskt, från och med imorgon, kommer vara ifrån mig i sex veckor. SEX VECKOR?!
Vet inte hur det gått till, men något fel blev det i planeringen, det må jag säga!
Han ska såklart jobba i sin såkallade hemstad Jönköping, och jag kommer ju framöver tillbringa mina dagar på kollo med miljoner söta barn, så det blir inte många dagar över för oss att ses.. PLUS att han ska spela varje helg så han kommer ju vara ute i Sverige och fara jämt. Superkul. Verkligen. Som tur är råkar jag inte vara den blödiga typen som gråter titt som tätt, så vårat avsked ska väl gå förhållandevis bra hoppas jag. Det jobbiga kommer nog efteråt..

Nu ska jag fortsätta kvällen med lite edvin-lisa mys, dvs godis, chips och film såklart!
och jag tänker njuta sååå mycket av sällskapet.

So long!

Nyare inlägg
RSS 2.0