l i s a

Trots allt så tycker jag det är lite mysigt att vara sjuk. Jag får äntligen låta mig själv stanna upp för en stund, och andas lite grann. Jag får kolla på topmodel och äta piggelin (eftersom det är den enda medicinen som lindrar halsontet för stunden), och ligga i pyamas hela dagen. Bara blotta tanken på att jag helt enkelt har full tillåtelse till att bara ha en allmänt oplanerad och ostrukturerad dag, får mig att genast må mycket bättre..

Jag undrar varför utvecklingen har kommit att bli sådan, helt plötsligt? Som liten hatade jag nämligen att vara sjuk. 

Det värsta som fanns var att behöva vara hemma och missa allt spännande som hände i skolan. 

Kanske är det så att jag helt enkelt behöver en paus från vardagen då och då, så att jag senare kan njuta av den till fullo igen. 

Det är ju, trots allt, inte bra att få för mycket av det goda.