Höstdag.
Haha! Man skulle nästan kunna tro att det står hästdag. Men nej nej, inte den här gången! (jag avskyr hästar..)
Idag tog jag en skön höstpromenad efter skolan. Det är underbart att promenera såna här dagar. Vädret är så fint och höstigt, så friskt och kallt och samtidigt så värmer solen så! Jag älskar det verkligen!
Jag kände mig verkligen sådär genomglad som man kan göra ibland. Trots att det är mycket som stör och påverkar livet negativt, så går det alltid att ignonera detta för en stund, och istället bara njuta över att få finnas till. En sådan här septemberdag vill man ju inte göra annat. Än att finnas till alltså. I alla fall inte enligt mig, men det är för att jag älskar hösten så fantastiskt mycket!
Det är sagolikt.
Nu bjuder jag på två bröllopsbilder!
Förövrigt hade jag psykologiprov idag. Nu är det äntligen över!
Imorgon: 1700-talet i Sverige.
Wish me luck!
En kvällstanke bara.
Jag vill se världen med dina ögon.
Godnatt
Höstbröllop
kan nog vara de finaste av alla årstidernas bröllop.
Förra helgen var jag, och många av mina vänner, på Isac&Lindas bröllop nere i småland.
Dum som jag är glömde jag min kamera, vilket resulterar i att jag får snylta på andras bilder istället.
Bröllop 19 september
isac&linda
bill&bull
edvin&jotta
'
krille&jennie
edvin, jag, svägerska emma, bror emil
jag&jotta
linda på piano
edvin på bas
fler bilder dyker upp så småningom..
En lördag för sig.
Nu har jag ägnat allt för många timmar av min lördag åt skolarbeten. Men eftersom jag varit sjuk i veckan, och missade flera skoldagar och diverse prov, måste jag tyvärr ta igen det jag missat, samt plugga inför proven som jag har framför mig. Ja, det är banne mig inte alltid superkul att gå i skolan... å andra sidan finns det väl ingen människa som påstått det heller..
Ikväll ska jag, till min glädje, ge mig ut på äventyr. Jag ska träffa mina goa vänner och ha lördagkvällsmys på norr. Kanske inte mycket äventyr för världen, men för mig som suttit inne de senaste fyra dagarna, räcker det gott och väl för att kunna kategoriseras som lördagsäventyr.
Har precis haft lite besök av Jennie. Hon ville kolla in nya lägenheten, och prata lite strunt med mamma. De kommer nämligen väldigt bra överrens, dom där två.
Köttfärssåsen väntar!
Ikväll ska jag, till min glädje, ge mig ut på äventyr. Jag ska träffa mina goa vänner och ha lördagkvällsmys på norr. Kanske inte mycket äventyr för världen, men för mig som suttit inne de senaste fyra dagarna, räcker det gott och väl för att kunna kategoriseras som lördagsäventyr.
Har precis haft lite besök av Jennie. Hon ville kolla in nya lägenheten, och prata lite strunt med mamma. De kommer nämligen väldigt bra överrens, dom där två.
Köttfärssåsen väntar!
En kväll med tända ljus.
Det kan också vara ett alternativ.
Jag kan så ofta känna en önskan och längtan efter att bo nära en skog. Föreställ dig hur det skulle vara att kunna tillbringa så mycket tid av sin vardag till att gå timlånga promenader i skogen, få möjlighet till att sortera och bearbeta alla de tankar som dykt upp under dagen.
Jag tycker nämligen det är så viktigt att ibland kunna stanna upp och andas, och låta verkligheten komma ikapp en. Det är så ofta man springer och rymmer ifrån den, men sanningen är att verkligeheten förr eller senare kommer ikapp en, hur man än bär sig åt. Varför inte bara acceptera den och möta den med stolthet, istället för att gömma sig från den...?
Nu blev det sådär förbjudet djupt igen. Det känns helt enkelt, som en slutsats av detta diskutterande med mig själv, att en skog skulle vara en god hjälp för mig och mina tankar att samarbeta lite mer. Det är allt för ofta vi blir konkurrenter och tävlar mot varandra, istället för med varandra.
Snälla någon, ge mig en skog till granne.
Jag kan så ofta känna en önskan och längtan efter att bo nära en skog. Föreställ dig hur det skulle vara att kunna tillbringa så mycket tid av sin vardag till att gå timlånga promenader i skogen, få möjlighet till att sortera och bearbeta alla de tankar som dykt upp under dagen.
Jag tycker nämligen det är så viktigt att ibland kunna stanna upp och andas, och låta verkligheten komma ikapp en. Det är så ofta man springer och rymmer ifrån den, men sanningen är att verkligeheten förr eller senare kommer ikapp en, hur man än bär sig åt. Varför inte bara acceptera den och möta den med stolthet, istället för att gömma sig från den...?
Nu blev det sådär förbjudet djupt igen. Det känns helt enkelt, som en slutsats av detta diskutterande med mig själv, att en skog skulle vara en god hjälp för mig och mina tankar att samarbeta lite mer. Det är allt för ofta vi blir konkurrenter och tävlar mot varandra, istället för med varandra.
Snälla någon, ge mig en skog till granne.
En verklighet
som bara du kan få mig att förstå
och som bara du kan få mig att överleva.
Soliga fredagar
..är vad jag i vanliga fall värdesätter högt!
Idag kan jag dock inte påstå att jag njutit särskilt mycket av de tappra solstrålarna. Den enda gången som jag kan minnas att jag idag bekantat mig med septembersolen är när den lös på mig genom fönstret, och störde mig och min sikt på tvskärmen- inte särskilt mycket att hurra för alltså..
Nog om det. Nu har i alla fall mina kära projektarbeteskompisar precis gett sig av, efter två timmars slit(?) med projektarbetesmallar och tidsplaner hit och dit. Mycket arbete för en enda kurs, kan jag tycka personligen. Men det tycker vi i och för sig alla tre, så det är ju bra med det.
Fredagskvällen bjuder på den traditionella fredagsmiddagen med familjen och givetvis kommer idol få en timme av kvällen också. Edvin har satt sig på tåget ner till jönköping för att spendera helgen med sin familj, och med tanke på att jag fortfarande är sjuk så borde jag kanske, helt enkelt, prioritera en lugn hemmakväll ikväll, även om det brukar vara emot mina principer- att bara vara hemma och göra nothing kvällar som denna..
Nåja. Nu är det nog dags för en kopp te.
Godmorgon september.
Det blev inget särskilt mysigt eller skönt uppvaknande för mig idag. Någonting befann sig i min hals, så jag fick helt enkelt hosta mig ur mina drömmar och upp ur sängen.
Nu är jag lite arg för att min hals vägrar bli bättre. Piggelinglassarna är slut, och jag känner inte längre någon glädje i att ligga hemma och göra absolut ingenting i evigheter (dagarna känns som evigheter nu för tiden). Nu vill jag ut i höstsolen och socialisera mig. Eventuellt får jag dock besök av ellen och arsema idag. Vi ska vara uppstyrda och strukturera vårt projektarbete. Det blir nog finemang. Bara jag inte hostar upp slemklumpar på dem.. finns nämligen risk för det.
peace.
En höstkväll i september.
Det var en otroligt vacker solnedgång ikväll.
Jag älskar kontrasten med den varmt röda färgen mot den svarta natthimlen.
Tänk att jag fick njuta av det i kväll, från sörbyängens fönster.
välkommen höst.
Paus från vardagen.
feber. halsont. förkyld.
Det kan väl inte bli mer klassiskt.
Trots allt så tycker jag det är lite mysigt att vara sjuk. Jag får äntligen låta mig själv stanna upp för en stund, och andas lite grann. Jag får kolla på topmodel och äta piggelin (eftersom det är den enda medicinen som lindrar halsontet för stunden), och ligga i pyamas hela dagen. Bara blotta tanken på att jag helt enkelt har full tillåtelse till att bara ha en allmänt oplanerad och ostrukturerad dag, får mig att genast må mycket bättre..
Jag undrar varför utvecklingen har kommit att bli sådan, helt plötsligt? Som liten hatade jag nämligen att vara sjuk.
Det värsta som fanns var att behöva vara hemma och missa allt spännande som hände i skolan.
Kanske är det så att jag helt enkelt behöver en paus från vardagen då och då, så att jag senare kan njuta av den till fullo igen.
Det är ju, trots allt, inte bra att få för mycket av det goda.
